Han tog sig an att bygga en såganläggning med liggande vattenturbiner, som inköptes för stora pengar efter dåtidens penningvärde. Turbinen kom med järnväg till Niemisel, det var en tung koloss, som sedan lossades på kälkar och drogs med 6 hästar ned till Prästholm. Efter monterings-arbetets slutförande påbörjades sågningen med gott resultat. Som hjälpsågare anställde han Gustav Adolf Nilsson som senare blev byns handlare i Norra Prästholm. Han sålde sågverket år 1925 till ett bolag bestående av Emil Engstedt, Viktor Larsson, Gustav Holmfrid, samtliga från Prästholm. De övertog hyreskontraktet i samband med övertagandet. De köpte då en hyvelmaskin och kunde då leverera hyvlade trävaror. Hyveln hade "babbits lager"; det betyder att legeringen var av 88% tenn, 8% antimon, 4% koppar, som skar vid högre belastning och då ibland beredde driftsstörningar. Då var det bara att hugga lös den smälta lagerhalvan och gjuta om den, för att sedan inpassa den efter axeln. Vid högvattenstider körde man två tolvtimmars skift. Sågen lades ner år 1945 och byggnaden är riven.

På norra sidan av älven finns idag en enklare övernattningsstuga och på södra sidan grillkåta och bakval.

Det finns även möjlighet att hyra båt på södra sidan av Prästholmsforsen.